Från en dröm till verklighet??

Hej alla kära läsare!

Här tänkte jag skriva till er om vår resa till att få fina lilla mirakelbarn, den var inte lätt ska ni veta men genom tro och hopp så lyckades vi hålla ihop och kämpa oss igenom det tillsammans.
Ni vet när man var yngre och tänkte när man blir stor ska man hitta sin dröm kille eller dröm tjej och gifta sig med och skaffa barn och hela den historien, ja den drömmen kan bli verklighet för vissa men inte för ALLA!!


                                                      

För mig och min man (som jag kommer döpa för C här) blev det en tuff resa men genom vår tro på Jesus Kristus så blev det omöjliga möjlig.
Det var stunder jag gav upp hoppet om att kunna hålla i mitt eget barn eller kunna få den där gravidmagen som ALLA kvinnor hade (min uppfattning under den svåra tiden). Varför kunde inte vi få gå igenom den fina tiden då min mage kunde växa fram och se gullig och fin ut? varför skulle alla kvinnor jag känner kunna bli gravida men inte jag? varför skulle just vi behöva gå igenom den här svåra tiden men inte dem andra? överallt såg jag föräldrar som gick runt med sina barnvagnar, hela tiden undrade jag om vår relation skulle kunna klara denna resa, det var så många frågor och funderingar i mitt huvud som stressade upp mig och gjorde hela situationen värre.



Vi kom till den gränsen att vi tänkte att vi måste få hjälp med detta om vi ska kunna få ett barn i framtiden, så vi kontaktade vår husläkare i Vallentuna (där vi bodde då) den 1 oktober 2015 och bad om att få hjälp med detta. En vecka efter fick jag o C en tid hos vår läkare för att ta några prover och min man skulle lämna spermieprov på reproduktionsmedicinska laboratoriet i Huddinge, vilket han tyckte var jätte jobbigt. Vi lämnade vissa prover i Vallentuna och sedan åkte vi upp till Huddinge där C kunde lämna sina prover.
Vi kom till en lång korridor med massa rum bredvid varandra, det stod rum 1,2,3,4, etc. vi såg att en efter en kom det ut män med ett provrörsmugg med lock på i handen. Vi blev mer nervösa och tänkte hur ska detta gå till och C ville bara vända ryggen till och åka hem men vi bestämde oss för att stanna kvar och fullfölja detta NO MATTER WHAT!!

Bilden är tagen för ett reportage från fertilitetsenheten, Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge våren 2011.

Så nu var det C tur och han gick in i rum nr. 3 med ett provrörsmugg i handen. I rummet fanns det en säng, några tidningar och en stol, sen var det bara att sitta och vänta i väntrummet för min del.
En stund efter kom C ut och han fick gå in till labbet lämna muggen med den vita locket på och identifiera sig med legitimation.

Sen var det bara att åka hem och vänta på nästa tid hos läkaren och få veta vad som är fel. Den tiden var jobbig för det tog en månad (20 oktober 2015) innan vi fick tid för att få veta resultatet. Oron i mig började redan där men C var lugn och sa att Gud kommer göra mirakler och det visste jag också men just i den stunden var det svårt att ha tro vilket var det enda jag egentligen behövde för att hålla mig lugn.

Tiden kom då vi skulle till läkaren och få våra provsvar och det kommer jag att skriva om i min nästa inlägg i på bloggen.
Följ oss på denna resa så ska du få höra vilka mirakler Gud kan göra.
Be blessed!!


Dela gärna och skriv till mig om ni har några frågor.

/Elli

2019-08-16

 



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Prövningar i livet...

När man når botten....

Är det en dröm eller verklighet??