3 månader senare som sagt hände något fruktansvärt nämligen varje förälders mardröm. Denize fick en kraftigt förkylning trodde vi, men nej då hon hade kommit i kontakt med förskolans alla bakterier (som är vanligt) hon hade feber i flera dagar och hostade så mycket att hon ville kräkas ibland. Vi åkte med henne till akuten 2 ggr och blev hemskickade med att hon är lite röd i halsen men inget allvarligt. Vi blev helt frustrerade för vi kunde ju se ur orkeslös hon var men vi kunde inte göra något annat än att be för henne. Till sist fick jag en tid på barnakuten på Nyköping sjukhus och där konstaterade dom att vår lilla Denize hade fått öroninflammation, lunginflammation och virusinfektion i kroppen och hennes syresättning var låg och man kunde knappt få kontakt med henne. Tänk er som förälder och er enda barn ligger där på sjukhussängen och lider men du kan inte göra något än annat be till högre makter för hennes helande. Rätt som det var blev hon akut skickad till Eskilstunas Barnklinik med ambulans. Hon satt där min lilla prinsessa i ambulansen och bara tittade på mig med sina svarta runda ögon och bara smilade men hade ingen ork alls att säga något. Jag kände mig så maktlös för att jag inte kunde ta bort hennes smärta och lidande men jag visste att Jesus kunde göra det. Så jag började be och be och be för det var det enda jag kunde göra för min lilla flicka för att hon snabbt skulle bli bra igen. Mitt mamma hjärta klarade bara inte av se detta.
(orginal bilder)
Det står i bibeln:
"Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta,
förlita inte dig på ditt förstånd.
Räkna med honom på alla dina vägar,
så ska han göra dina stigar jämna."
Ordspråksboken 3:5
Så jag räknade med Gud även i denna situation och jag visste att detta var ännu en prövning i tro i livet och jag visste att han även var trofast och inte skulle låta oss prövas över förmåga. Dagarna gick, Denize fick sond i näsan för att hon inte kunde äta något och hon behövde näring i kroppen. Hon var så duktig vår lilla flicka och i samband med allt det här fick C en rejäl förkylning också så han kunde inte träffa henne. Vi låg inne på barnkliniken i en vecka och vi fick inte lämna rummet eftersom andra barn kunde bli smittade på avdelningen. Men varje kväll grät jag mig till sömns och lyssnade på lovsång som lugnade ner mig och bara bad för Denize för att hon skulle bli helad och jag var inte ensam med bön för henne. Vår kyrka, familj och vänner bad för henne hela tiden. Vissa dagar skrek jag inombords om varför det tog lång tid för hennes helade men jag visste att Gud beskyddade henne och det var min enda utflykt och räddning. Dag 6 vaknade hon upp och ställde sig upp på sängen och började dansa och då sa jag bara TACK JESUS, HALLELUJAAAAAA min lilla flicka är tillbaka. Det var som att hon aldrig hade varit sjuk som att allt var bara en mardröm. Men det var det inte hon hade blivit helad av Jesus, Gud hade hört våra röster och bön. Tro på det du ber om med hela ditt hjärta och tacka Gud för det som om du redan har mottagit det du har bett om då kommer du få se svaret på, jag säger det av egna erfarenheter för det har jag gjort om och om igen!
Jag kunde inte tro mina ögon allting gick så fort från att hon var bara sängliggandes med syrgas, sond, antibiotika och dropp kopplad till sig till att sköterskorna kom och kopplade bort allt och vi blev t.o.m utskrivna samma dag på eftermiddagen dagen efter alltså dag 7 och vi jublade av glädje och tackade Gud.
Men det var en hemsk upplevelse som jag önskar att ingen förälder eller barn får uppleva. Vi kom hem men att komma över själva händelsen och upplevelsen tog lite längre tid för mig och min rädsla som jag precis hade överkommit blev värre och vid minska värmekänsla i Denize kropp tänkte jag att nu kommer hon bli så där dålig igen. Det är ingen bra känsla. Rädsla är en hemsk känsla så jag bad för Denize varje morgon att alla bakterier, alla sjukdomar, alla virus och alla faror skulle hålla sig borta från henne och att Jesus skulle beskydda henne. Denize fick förkylningsastma efter det med inhalationer som vi skulle använda vid behov. Det var också en utmaning varje gång man skulle använda den.
Ibland tänker jag för mig själv vad jag hade gjort utan min tro som är min enda trygghet, hur hade mitt liv slutat upp med tanke på hur känslig jag är och hur hetsig och rädd jag kan bli??!!
Tidigare, alltså innan jag blev frälst levde jag med mycket ångest och depressioner och då var min enda trygghet mina piller (inget fel på mediciner som är för ångest och depressioner) som lugnade mig men nu har jag Jesus som min trygghet och helare. Starka ord tycker ni nu men det är stor skillnad för jag har upplevt dem båda och jag är inte mycket bättre än andra. Även idag kan jag känna ångest ibland och ta en ångest tablett medans jag vet att jag kan istället kan vända mig till Gud och be för att jag ska må bättre men även jag har en lång väg kvar i min tro.
"Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. Ta på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. Vi kämpar inte mot kött och blod, utan mot furstarna, mot makterna, mot världshärskarna här i mörkret och mot ondskans andemakter i himlarymderna."
Efesierbrevet 6:10-12
Denna text lär ut några viktiga sanningar: vi kan bara vara stark i Herrens kraft, det är Guds rustning som skyddar oss och vår kamp är mot ondskans andliga krafter i världen.
Alla familjer har sina upp och nergångar och mina är inte värre än andras men prövningar och händelser som vi får gå igenom ibland gör oss starkare som människor så länge vi kan resa oss upp efter dessa händelser i livet. Åren har gått och Denize mår tack och lov mycket bättre idag och har inte behövt använda sig av sina astmamediciner överhuvudtaget och rädslan av att hon kan bli så där dålig igen försvann.
Sen kom den 31 januari 2020 då vi alla fick höra talas om första fallet av Covid-19 som hade kommit till Jönköping i Sverige. Men då kändes det inte så nära en själv men sakta men säkert spred sig denna virus runt om i världen och orsakade död och sorg för många och rädslan tog över många människors liv och även vår. Då kan ni tänka er vad jag med min tidigare erfarenhet av oro, rädsla och ångest fick för känsla. Den kom så nära en liksom, släkt och vänner började insjukna i Corona vissa med milda symtom och vissa med värre komplikationer och inlagda på sjukhus. Sen började man se hur världen slocknade på något sätt och folk började ta avstånd från varandra pga rädsla.
Människor stängde in sig själva i sina hem även jag. Folk började jobba hemifrån, skolor blev på distans, barn fick inte leka med varandra utanför skolor och förskolor. VAD HÄNDE???
Jag själv jobbade hemifrån och av rädsla för att Denize eventuellt skulle få Corona lät jag henne stanna hemma med mig när smittspridningen var som värst mars -maj 2020 samtidigt som jag skötte mitt arbete digitalt. Det var en svår tid för många sen började vaccinet komma och folk kunde slappna av mer och mer och snacket om Corona blev mindre och så småningom började allt bli nästan som vanligt igen. Men folk hade blivit lite skadade och höll fortfarande lite avstånd till varandra, vissa mer och vissa mindre.
Tiden kom då vi skulle jobba på plats igen och skolor återgick till det vanliga och folk massvaccinerades,
dos 1 och 2 och det pratades om en dos 3 men sen small det och världen blev orolig igen och restriktioner började införas nämligen oktober- november 2021.
Då small det även för oss och ännu en hemsk upplevelse kom in i våra liv, ännu en prövning.....
Vill du läsa mer om vad som hände sedan följ min blogg!!
GLÖM INTE ATT:
"Era prövningar har inte varit övermänskliga.
Gud är trofast och skall inte låta er prövas över förmåga:
när han sänder prövningen visar han er också en utväg,
så att ni kommer igenom den."
1 Kor 13
AMEN!
BE BLESSED
Kommentarer
Skicka en kommentar