Inlägg

Prövningar i livet...

Bild
 3 månader senare som sagt hände något fruktansvärt nämligen varje förälders mardröm. Denize fick en kraftigt förkylning trodde vi, men nej då hon hade kommit i kontakt med förskolans alla bakterier (som är vanligt) hon hade feber i flera dagar och hostade så mycket att hon ville kräkas ibland. Vi åkte med henne till akuten 2 ggr och blev hemskickade med att hon är lite röd i halsen men inget allvarligt. Vi blev helt frustrerade för vi kunde ju se ur orkeslös hon var men vi kunde inte göra något annat än att be för henne. Till sist fick jag en tid på barnakuten på Nyköping sjukhus och där konstaterade dom att vår lilla Denize hade fått öroninflammation, lunginflammation och virusinfektion i kroppen och hennes syresättning var låg och man kunde knappt få kontakt med henne. Tänk er som förälder och er enda barn ligger där på sjukhussängen och lider men du kan inte göra något än annat be till högre makter för hennes helande. Rätt som det var blev hon akut skickad till Eskilstunas Barnklin
Skicka en kommentar
Läs mer

Livet som mamma, hustru och kollega!

Bild
Det var en verklighet och ingen dröm. Gud hörde vår bön och gav oss vår lilla mirakel som var så efterlängtad och därmed ändrades vår liv helt och hållet. Vi har väl alla undrat någon gång under våra liv hur vi kommer att vara som föräldrar och det gjorde även jag.  Innan Denize föddes hade vi gått igenom en sådan fas i livet där som par behöver få styrka ovanifrån för att klara av den tiden och inte gå isär. Ibland undrar jag om vi ens hade klarat detta eller fått vår lilla mirakel utan vår frälsare Jesus. Men nu vet jag i efterhand att Gud kan sätta oss i svåra situationer i livet för att bygga upp vår tro, det är precis som en av våra predikanter sa att innan det blir bättre blir det först sämre.  Det var exakt det Gud gjorde med oss. Vår tro blev starkare som familj och nu visste vi att inget var omöjligt för Jesus.  Livet som mamma är underbart men den har sida baksidor också som det inte pratas om. Jag kan berätta för er att oron som jag har ständigt har skadat mig, den har utsat
Skicka en kommentar
Läs mer

Bara glädjens tid trodde jag!

Bild
Bebisen mådde bra men mamma Elnaz mådde inte alls bra, underligt tänker ni säkert nu och det gjorde jag med men jag mådde inte bra p.g.a den oro som jag hade om att något dåligt skulle hända. Tankarna om att detta var bara en tillfällig glädje gjorde mig galen. Men tiden gick och magen växte. Första läkarbesöket jag hade var redan när jag var i åttonde veckan och den hade jag tjatat mig till, jag ringde och sa att jag måste få se min lilla bebis på ultraljud för att verkligen fatta att detta är på riktigt. Snälla och förstående var dem på barnmorskemottagningen på Nyköpingslasarett och gav mig den möjligheten men dom meddelade även mig att det är inte så mycket att se för det var för tidigt men även det skulle räcka för mig.         Detta var den första bilden vi fick på vår lilla mirakel. Efter detta besök på barnmorskemottagningen med bilden i våra händer kände jag ett lugn i mig och kände att jag kommer att kunna ta det lugnt nu och njuta av min graviditet. Veckorna gick och v
Skicka en kommentar
Läs mer

Är det en dröm eller verklighet??

Bild
Tiden bara gick och ingen bebis blev det för vår del. Eftersom vi hade tagit ett paus från hela processen så fokuserade jag mig på mitt arbete. Jag ville sysselsätta mig själv med annat så mycket så möjligt så att jag inte skulle tänka på barn, vilket jag gjorde i alla fall typ hela tiden men mer i min egen ensamhet. Jag pratade inte så mycket om det med andra längre, det kändes så uttjatat. För alla er som brukar ställa frågan - "när ska ni ha barn då? eller är du inte gravid ännu?? LÄGG AV SÄGER JAG TILL ER ALLA!!! ni vet inte vad personen som ni ställer frågan till går igenom!!! På varenda släktträff var det alltid någon som skulle säga - " ja men ska ni inte ha ett barn snart för ni blir ju inte yngre med åren" och när man orkade pratade om varför vi inte hade ett barn ännu så skulle alla komma med sina idéer om att ät detta eller gör detta då skulle det att gå bra för oss och när vi berättade för dem att vi hade gått igenom IVF typ fem ggr så skulle dem bara tycka
Skicka en kommentar
Läs mer

När man når botten....

Bild
Onsdagen den 14:e december 2016, dagen då vi åkte upp med mer hopp än någonsin vi hade haft tidigare. Den dagen som skulle ändra våra liv, dagen då vi skulle få känna glädje igen, ja allt detta enligt VÅRA tankar. Med samma process som alla tidigare gånger, med morfin sprutan, lugnande tabletter, sjukhus kläder, stress, oro, förväntan, tårar, smärta, gynekologstolen... ja allt det där gick vi igenom för FEMTE gången!!! Vi bara hoppades på ett mirakel, ett guldägg som skulle fastna. Dem lyckades få ut 5 ägg denna gång så nu var chansen ännu större för den här gången skulle väl någon av äggen fastna i min livmoder och växa. Dem gav oss samma förslag om att föra tillbaka 2 ägg samtidigt för att öka chansen. Av dem 5 äggen var det 3 som blev befruktade, två som man la tillbaka i min livmoder och ett som fick vara kvar i frysen.                                                           Vi åkte därifrån med stor hopp och längtan i våra hjärtan. Jag och C hade nog nått botten och kände
Skicka en kommentar
Läs mer