När man når botten....
Onsdagen den 14:e december 2016, dagen då vi åkte upp med mer hopp än någonsin vi hade haft tidigare. Den dagen som skulle ändra våra liv, dagen då vi skulle få känna glädje igen, ja allt detta enligt VÅRA tankar. Med samma process som alla tidigare gånger, med morfin sprutan, lugnande tabletter, sjukhus kläder, stress, oro, förväntan, tårar, smärta, gynekologstolen... ja allt det där gick vi igenom för FEMTE gången!!! Vi bara hoppades på ett mirakel, ett guldägg som skulle fastna.
Dem lyckades få ut 5 ägg denna gång så nu var chansen ännu större för den här gången skulle väl någon av äggen fastna i min livmoder och växa. Dem gav oss samma förslag om att föra tillbaka 2 ägg samtidigt för att öka chansen. Av dem 5 äggen var det 3 som blev befruktade, två som man la tillbaka i min livmoder och ett som fick vara kvar i frysen.
Vi åkte därifrån med stor hopp och längtan i våra hjärtan. Jag och C hade nog nått botten och kände att nu får det faktiskt ta och hända något om det verkligen var meningen att vi skulle ha barn. Jag började ifrågasätta ödet att Gud kanske inte ville det här för att vi kanske inte kunde hantera föräldraskapet. Det gick runt så många tankar i mitt huvud.
Det här gången kändes allt så harmoniskt och bra, det var jul med massa mys och jag gick runt och bara bad och tackade Jesus hela tiden och hoppades på ett plus tecken på mitt graviditetstest.
Den här gången bestämde vi oss för att vi inte skulle ta något test förrns fjorton dagar hade passerat.
Fjortonde dagen passerade och pirret i magen började att kännas när jag vaknade femtonde dagen och ingen mens som hade kommit och jag kände alla tecken som man skulle känna när man var gravid. Vi tänkte att den här gången skedde det ett mirakel och guldägget var funnen och växte i min livmoder. Glädjen av att det kanske var 2 bebisar i min mage gjorde oss ännu gladare.
29:e december 2016, två dagar innan nyårsafton vaknade jag med en sån kraftig huvudvärk och vågade inte gå in på toaletten för rädslan av att se det röda blodet igen......JAG VILLE INTE, JAG VILLE INTE se det men där var det.........mensen kom................
Jag satt bara tyst på den kalla toalettstolen och det enda jag kände var tårarna som rann ner för mina kinder.
Jag gick ut från toaletten efter att jag hade varit där inne ett bra tag och bara suttit och gråtit och jag sa till C att jag kommer aldrig kunna ge dig ett barn, jag kommer aldrig få bli mamma, jag är en misslyckad kvinna.
Han fattade vad som hade hänt, när han kom fram för att trösta mig så ville jag inte bli tröstad och nu kom ilskan i mig fram. Jag sa att jag aldrig ville ha barn för att jag orkade inte mer, allt var bara skit och livet var så orättvist!!
Folk omkring mig blev gravida och självklart blev jag glad för deras skulle men tänkte hela tiden VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ MIG??? varför kan inte jag få känna den glädjen??
Att prata med Gud och fortsätta att be till Jesus var min enda utväg för att sluta sörja.
Nyårsafton kom och vi skulle ha massor med vänner som vi skulle fira denna kväll med och alla skulle sova över hos oss och alla hade barn utom VI... det var bara VI som var paret utan barn. Jag försökte att släppa allt och stänga av mina känslor och bara njuta av dessa dagar med nära och kära vänner, det var inte lätt. Ni vet när man har ett stort sår och sätter tillfälligt på ett plåster, ja det var exakt det jag gjorde för tillfället. Helgen var underbar och ännu ett nyår hade passerat och fortfarande ingen bebis och den där klumpen i halsen som aldrig försvann, klumpen av ledsamhet och av sorg.
Min enda tröst var Jesus, ingen förstod mig, jag hatade när folk sa att det kommer att bli bra, snart så kommer du bli gravid. NÄR SKULLE DEN STUNDEN KOMMA?????
Jul och nyårs helgen var över och vi bestämde oss för att vänta ett tag och inte göra några fler försök så att min kropp kunde återhämta sig efter alla hormoner som jag hade stoppat i mig och att jag psykiskt skulle återhämta mig.
2 månader gick och jag började att prata om vad vi hade gått igenom för mina kollegor på jobbet. Jag hade gett upp hoppet lite och det enda jag sa när jag bad till Jesus var:
Jag och C bestämde oss efter ett tag att vi skulle göra vår sista försök i april 2017 och det skulle vara den allra sista IVF FÖRSÖKET.....vi hade bara ett graviditetstest kvar och vi skulle inte köpa fler. Den låg och väntade.
Om vad som hände sen kan du läsa i min nästa blogg!!
BE BLESSED!!! 🙏
Dem lyckades få ut 5 ägg denna gång så nu var chansen ännu större för den här gången skulle väl någon av äggen fastna i min livmoder och växa. Dem gav oss samma förslag om att föra tillbaka 2 ägg samtidigt för att öka chansen. Av dem 5 äggen var det 3 som blev befruktade, två som man la tillbaka i min livmoder och ett som fick vara kvar i frysen.
Vi åkte därifrån med stor hopp och längtan i våra hjärtan. Jag och C hade nog nått botten och kände att nu får det faktiskt ta och hända något om det verkligen var meningen att vi skulle ha barn. Jag började ifrågasätta ödet att Gud kanske inte ville det här för att vi kanske inte kunde hantera föräldraskapet. Det gick runt så många tankar i mitt huvud.
Det här gången kändes allt så harmoniskt och bra, det var jul med massa mys och jag gick runt och bara bad och tackade Jesus hela tiden och hoppades på ett plus tecken på mitt graviditetstest.
Den här gången bestämde vi oss för att vi inte skulle ta något test förrns fjorton dagar hade passerat.
Fjortonde dagen passerade och pirret i magen började att kännas när jag vaknade femtonde dagen och ingen mens som hade kommit och jag kände alla tecken som man skulle känna när man var gravid. Vi tänkte att den här gången skedde det ett mirakel och guldägget var funnen och växte i min livmoder. Glädjen av att det kanske var 2 bebisar i min mage gjorde oss ännu gladare.
29:e december 2016, två dagar innan nyårsafton vaknade jag med en sån kraftig huvudvärk och vågade inte gå in på toaletten för rädslan av att se det röda blodet igen......JAG VILLE INTE, JAG VILLE INTE se det men där var det.........mensen kom................
Jag satt bara tyst på den kalla toalettstolen och det enda jag kände var tårarna som rann ner för mina kinder.
Jag gick ut från toaletten efter att jag hade varit där inne ett bra tag och bara suttit och gråtit och jag sa till C att jag kommer aldrig kunna ge dig ett barn, jag kommer aldrig få bli mamma, jag är en misslyckad kvinna.
Han fattade vad som hade hänt, när han kom fram för att trösta mig så ville jag inte bli tröstad och nu kom ilskan i mig fram. Jag sa att jag aldrig ville ha barn för att jag orkade inte mer, allt var bara skit och livet var så orättvist!!
Folk omkring mig blev gravida och självklart blev jag glad för deras skulle men tänkte hela tiden VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ MIG??? varför kan inte jag få känna den glädjen??
Att prata med Gud och fortsätta att be till Jesus var min enda utväg för att sluta sörja.
Nyårsafton kom och vi skulle ha massor med vänner som vi skulle fira denna kväll med och alla skulle sova över hos oss och alla hade barn utom VI... det var bara VI som var paret utan barn. Jag försökte att släppa allt och stänga av mina känslor och bara njuta av dessa dagar med nära och kära vänner, det var inte lätt. Ni vet när man har ett stort sår och sätter tillfälligt på ett plåster, ja det var exakt det jag gjorde för tillfället. Helgen var underbar och ännu ett nyår hade passerat och fortfarande ingen bebis och den där klumpen i halsen som aldrig försvann, klumpen av ledsamhet och av sorg.
Min enda tröst var Jesus, ingen förstod mig, jag hatade när folk sa att det kommer att bli bra, snart så kommer du bli gravid. NÄR SKULLE DEN STUNDEN KOMMA?????
Jul och nyårs helgen var över och vi bestämde oss för att vänta ett tag och inte göra några fler försök så att min kropp kunde återhämta sig efter alla hormoner som jag hade stoppat i mig och att jag psykiskt skulle återhämta mig.
2 månader gick och jag började att prata om vad vi hade gått igenom för mina kollegor på jobbet. Jag hade gett upp hoppet lite och det enda jag sa när jag bad till Jesus var:
"tack Jesus för att du alltid finns vid min sida men jag orkar inte mer, allt ligger i dina händer nu, helt och hållet. I surrender!!"
Jag och C bestämde oss efter ett tag att vi skulle göra vår sista försök i april 2017 och det skulle vara den allra sista IVF FÖRSÖKET.....vi hade bara ett graviditetstest kvar och vi skulle inte köpa fler. Den låg och väntade.
Om vad som hände sen kan du läsa i min nästa blogg!!
BE BLESSED!!! 🙏
Kommentarer
Skicka en kommentar