Livet som mamma, hustru och kollega!

Det var en verklighet och ingen dröm. Gud hörde vår bön och gav oss vår lilla mirakel som var så efterlängtad och därmed ändrades vår liv helt och hållet. Vi har väl alla undrat någon gång under våra liv hur vi kommer att vara som föräldrar och det gjorde även jag. 

Innan Denize föddes hade vi gått igenom en sådan fas i livet där som par behöver få styrka ovanifrån för att klara av den tiden och inte gå isär. Ibland undrar jag om vi ens hade klarat detta eller fått vår lilla mirakel utan vår frälsare Jesus. Men nu vet jag i efterhand att Gud kan sätta oss i svåra situationer i livet för att bygga upp vår tro, det är precis som en av våra predikanter sa att innan det blir bättre blir det först sämre. 

Det var exakt det Gud gjorde med oss. Vår tro blev starkare som familj och nu visste vi att inget var omöjligt för Jesus. 

Livet som mamma är underbart men den har sida baksidor också som det inte pratas om. Jag kan berätta för er att oron som jag har ständigt har skadat mig, den har utsatt mig för stress och mycket annat som jag inte trodde kunde hända mig. Hela första året då jag var hemma med Denize var underbar och jag lärde mig massor genom att umgås med andra mammor som också hade nyligen blivit mammor. Det var en upplevelse som jag tackar Gud varje dag för. Vi började på simskola när Denize var 4 månader, lärde känna varandra jag var ju ny för henne och hon ny för mig, fotograferade varje liten stund tillsammans, vaknade tillsammans, sov tillsammans och Denize blev mer och mer fäst vid mig och jag vid henne. Men under denna tid så glömde jag min man på vägen utan att lägga märka till det. 

Denize sov ju mellan oss på sängen så ingen närhet där, jag vakande när Denize vaknade och sov när hon sov så ingen närhet där heller. Minns att vi tog några familjebilder men mest på mig och Denize. Vi kunde nästan aldrig lämna Denize nånstans för att få lite egentid tillsammans för jag hade gjort hennes så fäst vid mig och endast mig och det gjorde att jag började bli tröttare och tröttare. 

Jag hade kontrollbehov och ville att allt skulle ske som jag ville annars blev det fel, vet inte om det var rädslan eller självkänslan som tog över. Ville släppa kontrollen för det satte oss i konflikter med varandra hela tiden men jag var rädd att hon skulle bli fäst vid någon annan än mig. Det kändes som att jag hade ensamrätt om henne. Men en dag när jag och min man hamnade i konflikt med varandra om Denize så vaknade jag upp från min lilla bubbla och förstod att han hade lika mycket rätt att säga till om hur saker och ting skulle vara. Vi valde att lämna Denize på förskolan redan vid 1 års åldern och det är ju inga konstigheter för det är många som gör det men för mig var det som att någon rev ut mitt hjärta och jag grät på jobbet för jag tyckte att det var så jobbigt att vara ifrån henne. 

Ännu en gång blev jag testad i min tro och jag gick in i min lugna vrå och bad till min fader Jesus om ett lugn i mitt hjärta, jag bad över beskydd över Denize när hon inte var med oss, jag bad för hennes förskolepedagoger att de skulle ta hand om henne precis som en mor, jag bad och tackade Gud för den trygghet han gav oss varje dag och jag blev lugnare och lugnare som en hustru, kollega, syster och mor. 

Hade jag vänt mig till Gud tidigare hade jag inte behövt uppleva den obehagliga känslan av att jag var en dålig mamma som lämnade ifrån sig sitt barn som var så efterlängtad. 

Inskolningen på förskolan fick pappas C ta för jag ville inte ta över på förskolan också. Denize var jätte ledsen självklart vid lämning varje morgon under 1 månadstid. Tänk er att ni inte ens vill innerst inne lämna ifrån er barnet och så gråter barnet varje gång vid lämning och det fick mig att må dåligt igen. Men jag kämpade mig igenom det tiden och stod ut och bara bad och bad till Jesus. 

Detta val och ändring som jag gjorde var svår men hälsosamt både för mig och för vår äktenskap. Jag kunde inte låta mina behov gå före och släppte taget lite grann och det gjorde att jag och C kom varanrdra närmre och det var inte bara jag och Denize utan det var vi tre!!!

Allt gick bra och livet var på sin bästa topp och 3 månader senare hände något fruktansvärt!

Vill du läsa mer om vad som hände så läs min nästa blogg!

Bless you 🙏