Jakten efter guldägget....
14:e dagen var det tänkt att vi skulle göra graviditetstestet men sen händer det som man inte vill ska hända. Under dessa dagar googlade jag fram om allt man kan känna i kroppen när man är gravid och det kändes som att allt stämde in på mig på pricken, men man kan också känna så innan mensen.
Dag 12 kände jag mig illamåendes och vi ska inte ens prata om stressen under dessa dagar den var osänkbar, vet inte om det var av stressen eller mensen eller graviditeten. Så det jag gjorde var precis tvärtemot vad läkaren sa, jag gjorde ett graviditetstest och ja dem 5 minuterna som man skulle vänta kändes som en evighet av väntan.
Tyvärr så var den negativ och jag kände den stora besvikelsen i hela kroppen men eftersom jag inte visste om jag hade gjort rätt eller fel så hoppades jag på att det skulle bli bättre resultat efter 2 dagar.
Dagen efter vaknade jag med världens mensvärk och mensen kom. Allt rasade för mig min lilla glädjebubbla sprack IGEN!!!
Jag bara grät och grät och C tröstade mig med att vi måste vänta och Gud kommer att ge oss ett barn, men inom sin tid. Jag visste att det var sanningen men det var inte vad jag ville höra i den stunden. Det var sorgens dag i vårt hem. Allt var bara skit och jag lovade mig själv massa saker som t.ex. jag skiter i barn helt o hållet eller C kanske borde gifta om sig med en annan kvinna för jag kommer aldrig att kunna ge honom ett barn. Jag kände mig som en nolla, så maktlös och så ensam.
Det kändes som ingen kunde förstå mig och det var då jag bestämde mig för att läsa Guds ord varje dag, börja läsa min bibel varje dag, börja att tacka Gud för allt, börja ta min tro på allvar.
Vi fick vänta 2 månader tills nästa IVF försök för att kliniken hade stängt under sommaren. Först blev jag jätte arg och frågade om man kunde kontakta någon annan klinik allt gick emot min tidsplanering. Men jag kan tala om för er att det var jätte bra för mig att det blev så för att jag fick tid att må lite bättre psykiskt, jag kunde släppa min stress lite och jag fokuserade mig mer och mer på min bibelläsning.
Sommaren var över och vi fick tid igen 25 augusti 2016 snart hade det ett gått ett år efter första dagen vi sökte hjälp för att kunna bli föräldrar, nästan ett år utan resultat.
Innan den 25 augusti fick vi utskrivet en massa nya sprutor och andra tabletter, allt detta började sätta spår på min kropp, alla hormoner var kaotiska och jag började att gå upp i vikt och det var normalt enligt läkaren. Min kropp kändes som gummi, mitt ansikte hade svullnat upp, men det var normalt. Försök nummer 3 utfördes med samma process som nr. 2 och för att minska på stressen och inte sitta och vänta så mycket så åkte jag iväg på en tjejresa med mina kusiner, systrar och mamma till Barcelona och där tänkte jag hela tiden att jag kunde vara gravid så jag undvek cigaretter, alkohol och att bada i havet för att undvika risk för infektioner.
Men samma dag som vi landade i Sverige vilket var dag 12 så fick jag min mens på natten.
Försök nr 3 gick precis som försök nr 2 alltså misslyckat och samma sak med försök nr 4. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen, jag bad att alla i vår kyrka skulle be för oss. Allt hade blivit så känsligt för mig, jag ville inte vara omkring småbarn för dem fick mig att känna mig mer och mer som en misslyckad kvinna, började att tappa all tro och hopp. Jag hade även börjat ett nytt jobb i en ny stad och ingen visste om det. Jag fick gå in på toaletten och ta mina sprutor utan att någon la märke till det och när allt sket sig kunde jag inte visa det på det nya jobbet för ingen visste ju om det. Det var bara att hålla minen och hålla tårarna inne.
Strax innan jul 2016 skulle vi få tid till göra IVF försök nr 5 och då hade vi även ett samtal med vår läkare på kliniken som började tala om för oss äggdonatorer och att vissa kvinnor kan inte bli helt enkelt gravida och att vi skulle börja kolla på andra alternativ så som att adoptera ett barn om vi så gärna ville bli föräldrar.
Även läkaren tog hoppet ifrån mig. Jag minns att innan vi skulle göra IVF försök nr. 5 så hade jag gett upp hoppet och sa att nu gör vi det för att vi måste om vi inte gör det så kommer vi ångra oss senare och allt lutade sig åt att det kommer bli misslyckat igen men när man har chansen att ge det ett försök får man ju ta den.
14 December 2016 fick vi tid för IVF försök nr 5.
Vid det laget var jag så trött på allt det här och sa till C att om vi inte hittar vår guldägg denna gång heller får vi börja tänka om. Alla i vår kyrka började att ge mig hoppet tillbaka, dem sa att det kommer ske mirakler snart, på vår cellgrupp hade vi en tjej som la sin hand på mig och bad och sa att Gud hade talat till henne och sagt att jag kommer att få bli mamma snart. Hoppet och glädjen började sakta men säkert att komma tillbaka till oss. Familj och vänner stöttade oss genom bön och vi höll oss hårt till vår bibelläsning och tackade Jesus varje dag och lovade att prisa honom oavsett hur det skulle gå för oss och att vi la allt i hans händer.
Onsdagen den 14 december kom och vi åkte upp till Stockholm för att genomföra femte IVF försöket och hur det hela gick kan du läsa mer om på min nästa blogg.
Be blessed!!
/// Elli
Dag 12 kände jag mig illamåendes och vi ska inte ens prata om stressen under dessa dagar den var osänkbar, vet inte om det var av stressen eller mensen eller graviditeten. Så det jag gjorde var precis tvärtemot vad läkaren sa, jag gjorde ett graviditetstest och ja dem 5 minuterna som man skulle vänta kändes som en evighet av väntan.
Tyvärr så var den negativ och jag kände den stora besvikelsen i hela kroppen men eftersom jag inte visste om jag hade gjort rätt eller fel så hoppades jag på att det skulle bli bättre resultat efter 2 dagar.
Dagen efter vaknade jag med världens mensvärk och mensen kom. Allt rasade för mig min lilla glädjebubbla sprack IGEN!!!
Jag bara grät och grät och C tröstade mig med att vi måste vänta och Gud kommer att ge oss ett barn, men inom sin tid. Jag visste att det var sanningen men det var inte vad jag ville höra i den stunden. Det var sorgens dag i vårt hem. Allt var bara skit och jag lovade mig själv massa saker som t.ex. jag skiter i barn helt o hållet eller C kanske borde gifta om sig med en annan kvinna för jag kommer aldrig att kunna ge honom ett barn. Jag kände mig som en nolla, så maktlös och så ensam.
Vi fick vänta 2 månader tills nästa IVF försök för att kliniken hade stängt under sommaren. Först blev jag jätte arg och frågade om man kunde kontakta någon annan klinik allt gick emot min tidsplanering. Men jag kan tala om för er att det var jätte bra för mig att det blev så för att jag fick tid att må lite bättre psykiskt, jag kunde släppa min stress lite och jag fokuserade mig mer och mer på min bibelläsning.
Sommaren var över och vi fick tid igen 25 augusti 2016 snart hade det ett gått ett år efter första dagen vi sökte hjälp för att kunna bli föräldrar, nästan ett år utan resultat.
Innan den 25 augusti fick vi utskrivet en massa nya sprutor och andra tabletter, allt detta började sätta spår på min kropp, alla hormoner var kaotiska och jag började att gå upp i vikt och det var normalt enligt läkaren. Min kropp kändes som gummi, mitt ansikte hade svullnat upp, men det var normalt. Försök nummer 3 utfördes med samma process som nr. 2 och för att minska på stressen och inte sitta och vänta så mycket så åkte jag iväg på en tjejresa med mina kusiner, systrar och mamma till Barcelona och där tänkte jag hela tiden att jag kunde vara gravid så jag undvek cigaretter, alkohol och att bada i havet för att undvika risk för infektioner.
Men samma dag som vi landade i Sverige vilket var dag 12 så fick jag min mens på natten.
Försök nr 3 gick precis som försök nr 2 alltså misslyckat och samma sak med försök nr 4. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen, jag bad att alla i vår kyrka skulle be för oss. Allt hade blivit så känsligt för mig, jag ville inte vara omkring småbarn för dem fick mig att känna mig mer och mer som en misslyckad kvinna, började att tappa all tro och hopp. Jag hade även börjat ett nytt jobb i en ny stad och ingen visste om det. Jag fick gå in på toaletten och ta mina sprutor utan att någon la märke till det och när allt sket sig kunde jag inte visa det på det nya jobbet för ingen visste ju om det. Det var bara att hålla minen och hålla tårarna inne.
Strax innan jul 2016 skulle vi få tid till göra IVF försök nr 5 och då hade vi även ett samtal med vår läkare på kliniken som började tala om för oss äggdonatorer och att vissa kvinnor kan inte bli helt enkelt gravida och att vi skulle börja kolla på andra alternativ så som att adoptera ett barn om vi så gärna ville bli föräldrar.
Även läkaren tog hoppet ifrån mig. Jag minns att innan vi skulle göra IVF försök nr. 5 så hade jag gett upp hoppet och sa att nu gör vi det för att vi måste om vi inte gör det så kommer vi ångra oss senare och allt lutade sig åt att det kommer bli misslyckat igen men när man har chansen att ge det ett försök får man ju ta den.
14 December 2016 fick vi tid för IVF försök nr 5.
Vid det laget var jag så trött på allt det här och sa till C att om vi inte hittar vår guldägg denna gång heller får vi börja tänka om. Alla i vår kyrka började att ge mig hoppet tillbaka, dem sa att det kommer ske mirakler snart, på vår cellgrupp hade vi en tjej som la sin hand på mig och bad och sa att Gud hade talat till henne och sagt att jag kommer att få bli mamma snart. Hoppet och glädjen började sakta men säkert att komma tillbaka till oss. Familj och vänner stöttade oss genom bön och vi höll oss hårt till vår bibelläsning och tackade Jesus varje dag och lovade att prisa honom oavsett hur det skulle gå för oss och att vi la allt i hans händer.
Onsdagen den 14 december kom och vi åkte upp till Stockholm för att genomföra femte IVF försöket och hur det hela gick kan du läsa mer om på min nästa blogg.
Be blessed!!
/// Elli
Kommentarer
Skicka en kommentar